Kan inte låta bli att kommentera den tragiska dödsskjutningen i Rödeby. Jag håller med Johanne Hildebrandt i sin artikel i Aftonladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article951127.ab).
Varför reagerade ingen tidigare? Var fanns föräldrarna till de trakasserande ungdomarna? Det känns som att ett antal livsöden fått en alltför olycklig utveckling beroende på att alltför många berörda var passiva.
Jag försvarar inte pappans handlande och är inte insatt i frågan, men om massmediabilden är riktig, så kan man förstå att tålamodet rann ut. Tyvärr blev konsekvenserna alltför drastiska.
Tänk till innan det är för sent!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Idag på tunnelbanan satt en tjej och grät och grät, otröstligt, med en kvällstidning i knät. Jag gissar att hon på nåhot sätt hade anknytning till det som hände på Kungsholmen i helgen. Samma sak där - varför får det gå så långt? Varför sätter vi inte stopp? Varfär är vi så fega??
Håller bara med er. Och försöker svara mina barn när de frågar om man ska ingripa att "jo, det ska man, om man är människa". Men - vågar jag?
Skicka en kommentar