Idag är det fokus på barnen. Dels manifestationerna mot ungdoms-/barnvåldet och dels insamlingen för världens barn.
När det gäller ungdomsvåldet så anser jag att mycket ansvar, kanske allt ansvar, vilar på föräldrarna. Det är alltför många som smiter från sin föräldraroll och sitt ansvar. Man kan inte föra över ansvaret på skola, myndigheter, politiker mm. I samband med manifestationen var det många vuxna som talade om vikten av närvaro. Hoppas att alla som pratar om"kvalitetstid" lyssnade på detta. Jag tycker att när det gäller barn så är definitionen på kvalitet=kvantitet. Tyvärr tror jag att många föräldrar idag offrar barntid till förmån för inkomstjagande för att i sin tur kunna konsumera. Som förälder får man nog offra prylar eller annat för att istället kunna tillbringa mer tid med sina barn.
När det gäller världens barn är det svårt att hjälpa på andra sätt än genom bidrag till insamlingar, fadderbarn eller liknande. Här kan vi bara hoppas att organisationerna fungerar på ett väloljat sätt , då att så mycket som möjligt kommer fram till de behövande.
Som relativt nybliven farfar, vill jag även passa på att slå ett slag för Ecpat, http://www.ecpat.se/fram.asp, vars syfte är att motverka barnsexhandel, pedofili mm mm.
Ja, sedan kan jag ju naturligtvis inte låta bli att hissa matchen mot SAIK. Och vilken återkomst resp. debut det blev för Bartecko och Larose. Vad ska inte hända när de skadade finländarna kommer tillbaka? SM-final?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kvalitet = kvantitet. Ja. Och var är alla föräldrar generellt sett? Det är ju samma 5 föräldrar som engagerar sig som klassföräldrar, skjuts-och-hämtare, fotbollstränare, kaffekokare, plåsteromläggare, och nattvandrare. Var är alla de andra?!?!
Jag håller med dig Ulrika. Det är min erfarenhet från alla fotbollsmatcher i S:t erikscupen. Skulle vara intressant att göra en studie, så här ca 20 år efteråt och se om det är/blev någon skillnad. Ja, förresten i ett fall bekräftas min teori, och det med råge.
Jag förstår inte riktigt ?? Vilka föräldrar i dagens samhälle har tid med kvantitet? Föräldrar jobbar, barnen på dagis, skola, fritids, kommer hem på kvällen /sen em/ , sen ska ev fritidsaktiviteter göras, jag tycker det måste handla om KVALITET annars kan inte livspuzzlet för småbarnsföräldar gå ihop.
Med ordet NÄRVARO som nu används i alla sammanhang förstår jag också kvalitet, tex är jag närvarande i ett aktivt lyssnande en bra skådespelarprestation osv. Eller?
Har jag fått allt om bakfoten.
Fö håller jag med om föräldrars
ansvar för uppfostran.
I dag använder sig många av uttrycket "kvalitetstid" vilket jag uppfattat som "mer avancerade" umgängesformer t ex skidsemestern, sommarresan till Bahamas eller liknande som finns inprickat i dagboken månader i förtid. I samma stund verkar det som att man genom vissa "kvalitetstider" skaffar sig alibi för att inte vara närvarande så mycket som barnen behöver. Jag tror att den viktigaste tiden i det här sammanhanget är den spontana närvaron, att finnas tillhands när man behövs just för stunden, när något ska berättas eller visas upp mm mm. Det går inte att spara ihop och lösa på s k kvalitetstid. För att lösa detta måste man kanske gå ned i arbetstid under en längre period och därmed göra avkall på vissa materiella ting. Ungefär som forskaren i Gbg kommit fram till.
Håller helt med dig, om man med kvalitet menar den "kvalitetstid" du skriver om, dyra resor etc. detta kan aldrig ersätta det dagliga engagemanget i sina barn möjligen komplettera, för att få en längre lite roligare tid tillsammans i denna stresssiga värld.
Den andra sidan av saken med förkortad arbetstid, då tangerar vi kvinnans likställdhet, de första åren delar ju nu många på, men sen..... Det har ju visat sig att männen inte är pigga på att stanna hemma ngn längre tid och nu när kvinnor har lika utbildning o karriärmöjligheter tja... det är svårt, jag tror inte alltid att det har med pengar att göra det berör många andra områden. På vår tid gick jag ner i arb.tid,Lennart hde högre lön så det fick bli jag för att vi skulle klara ekonomin, men det var absolut inte bra vare sig för mig eller barnen för jag trivdes inte som hemmafru.Ja man kan ha olika funderingar men att barnen behöver sina föräldrar det är nog otvivelaktigt. Hej
Skicka en kommentar