Situationen i Burma är dagens stora fråga. För oss i Sverige är det nog svårt att sätta sig in i befolkningens situation. Ska man fortsätta att demonstrera för frihet men samtidigt med risk för livet eller ska man dra sig tillbaka och låta juntan än en gång segra. Genom isoleringen av munkarna är risken stor att modet sjunker hos den övriga befolkningen. Lyssnade på Studio 1 på P1 och fick en intressant beskrivning av hur befolkningens situation varit i Burma de senaste åren. Inte lätt att veta vem som är vän eller fiende/angivare. Om omvärlden ska lyckas få påverkan på situationen måste man nog agera snabbt. Annars är risken stor att det återgår till tidigare läge.
LHF:s burman Gusten T gjorde vad han kunde i Scandinavium, men tyvärr hjälpte det inte. När offensiven var i det närmaste obefintlig går det inte att besegra VF.
I går kväll var vi på U-a stadsteater och såg pjäsen "Fången på fyren". Den beskriver på ett bra sätt hur kartografen Anders Ahlmark blev "utburen" från Sjöfartsverket när han avslöjade att det statliga verket brustit i sitt arbete, vilket resulterade i att oljetankern Tsesis gick på grund vid Fifång. Han gjorde det för att rädda den lots som annars, felaktigt, fått skulden för verkets miss. Resultatet blev omplacering och utfrysning. En fråga som man ställer sig är hur JK i sin granskning kunde fria Sjöfartsverket, eftersom den åtalade lotsen sedermera friades ända upp i HD.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klart är att Lule behöver hjälp på "apberget". På med halsduken!
Kul att läsa dina tankar.
Man blir berörd av Burmakrisen, så modiga människor och så hårt motstånd. Fick ni sms:et om att bära en röd tröja igår? Det kändes lite löjligt - jag menar, klart jag stödjer motståndsrörelsen, men vad riskerar jag med att bära en röd tröja? Skillnaden mellan våra villkor och deras blir extremt tydlig...
Skicka en kommentar